Internets infrastruktur
Just nu sitter du och läser en artikel på internet. Men vad är internet, och vem skapade det?
Tankar på ett nät av sammankopplade datorer har funnits långt tillbaka i tiden. Den kände vetenskapsmannen Nikola Tesla (född 1856) bidrog med många framsteg på elektricitetens område. Han funderade redan i början på 1900-talet över ett världsomspännnande trådlöst system som skulle kunna leverera elektricitet till
jordens alla hörn, men också trådlös telekommunikation och utsändning av ljud och bilder.
Men det var inte förrän i början av 1963 som J.C.R. Licklider föreslog ett ”intergalaktiskt nätverk” av datorer som skulle kunna kommunicera med varandra. Licklider var då ledare för IPTO, en sektion inom ARPA (amerikansk försvarsmyndighet) som arbetade med innovationer inom IT. Detta skedde under det så kallade ”kalla kriget”, då den politiska situationen mellan USA och Sovjetunionen var spänd. Anledningen till att Licklider lade fram detta förslag på ett decentraliserat nätverk av sammankopplade datorer, var att man oroades över risken att Sovjetunionen skulle bomba telefonnätet, som då var centraliserat och sårbart för attack. Licklider hade dock inte någon utarbetad plan på hur detta skulle kunna realiseras.
Datavetare utvecklade därefter en ny metod att skicka information över nätverk, så kallade paketförmedlande nätverk. Den unge elektroingenjören Paul Baran, som då arbetade vid organisationen RAND i Kalifornien, publicerade under åren 1961 till 1964 ett antal studier där han beskrev ett paketförmedlande nätverk.
Leonard Kleinrock, som också arbetade vid IPTO, publicerade år 1961 en vetenskaplig artikel om kommunikation över nätverk. Denna artikel användes sedan av hans studiekamrat Lawrence Roberts, som även han var anställd på IPTO, till att år 1966 övertyga arbetskamraterna till att det var möjligt att bygga ett större nätverk för digital kommunikation.
I början av september 1969 kopplade ett arbetslag ihop sju datorer till en IMP eller ”interface message processor”. Detta var den första noden på ARPANET, och räknas numera också som den första noden på internet. År 1973 kopplades sedan ARPANET ihop med andra nätverk, och man antog TCP/IP-protokollet.
Internets miljöpåverkan
Internet är i dag ett världomspännande nätverk av sammankopplade datorer, som gör det möjligt för människor i alla länder att kommunicera med varandra. Varje dag skickar vi en stor mängd data via internet, inklusive meddelanden, musik, video, foton, e-post och en mängd andra saker. Denna dataöverföring växer hela tiden. De tre mest energikrävande delarna av internet är användarnas datorer, samt internets nätverk och datacenter.
För att människor ska kunna hålla sig uppkopplade på nätet behöver de använda en dator, eller en mobil enhet, som en smartphone eller en läsplatta. Mobila enheter behöver laddas och drar då energi. Datorer kan vara uppkopplade till elnätet eller gå på batteri, som också det behöver laddas med jämna mellanrum.
Datacenter, eller ”datorfarmar” som de också kallas, kräver mycket energi. Majoriteten av energin kommer i dag från fossila källor. Varje gång vi skickar ett meddelande, klickar eller gör något annat på internet använder vi dessa datacenter. Datorerna i farmen behöver också kylas ner, och nedkylningen kräver fyrtio till femtio procent av energin som varje dator drar. Ett datacenter av normal storlek kan dra lika mycket ström som en medelstor stad.
Samtidigt som antalet energikrävande datacenter ökar allt mer på grund av vårt ökande behov av dataöverföring, så måste även internets nätverk hela tiden byggas ut. Exempel på detta är utbyggnaden av fiber, DSL och kabelmodem.
Nära fyra procent av alla koldioxidutsläpp kommer idag från världens dataöverföring på nätet, och från den infrastruktur som krävs för att internet ska fungera. Och enligt en ny studie av amerikanska forskare kan internet- och kommunikationsindustrin komma att använda upp till tjugo procent av världens energi, och stå för över fem procent av världens koldioxidutsläpp år 2025.
Utsläppen av växthusgaser orsakar i dag stora klimat- och miljöproblem. Hittills har ända upp till hälften av våra koldioxidutsläpp tagits upp av haven. Havens koldioxidabsorption har ökat under det senaste århundradet. Tack vare detta ligger koldioxidhalten i atmosfären lägre än vad den hade gjort, utan jordens naturliga system. Men haven börjar nu bli allt mer mättade, och i en ny studie har man sett att vi närmar oss en brytpunkt. När en viss koldioxidhalt i haven överskrids, sätter man igång en rad kemiska återkopplingar i haven, som skapar extrem försurning och kan orsaka massdöd av både djur och människor.